It´s all about me ♥ -

...

Först sa han att han ångrade det han gjort, han grät och var förtvivlad och sa att han inte visste vad som hände.. Nu helt plötsligt så står han för det och försöker få mig att må dåligt och som om att det är mitt fel.. Fan.. jag önskar jag hade någon att prata med som visste hur det kändes, får inte tag på hans ex också som vet vad jag går igenom (det här med att tvivla och sakna "ska jag ta tillbaka honom?") Jag vet att jag inte ska gå tillbaka, jag vet att det KAN jag bara inte, men jag kan ju inte hjälpa att jag saknar honom, det gör så ont, ont att tänka att någon annan ska få ligga i hans armar, få hans mjuka pussar, hans kärlek och hans fina ord,men.. jag försöker tänka "någon annan kommer att få däng, någon annan kommer att bli förnedrad sexuellt osv.." men det är svårt att låta bli att tänka på hans ljusa sidor, och jag kan inte låta bli att svara på hans meddelanden.. Blir antagligen sjukskriven 5 veckor f.om nästa vecka, då ska jag åka bort, få luft, andas och försöka att bearbeta hela skiten, så länge jag sitter ensam hemma, och HAN är den enda som hör av sig, då känns det också som han är den enda jag är älskad utav, den enda som bryr sig... Jag lever i en bubbla av hans skitsnack, hans hjärtvättning men jag saknar honom ju folk som aldrig varit i samma situation sitter säkert och läser nu och tänker "fyfan va dum hon är" men tro inte att det är så lätt, hur stark man än är som person är det inte lätt.. Han var mitt liv, han va allt jag ville leva för, vi gjorde allt tillsammans.. Varje morgon när jag vaknade hade jag fått ett sms där det stod att han älskade mig om jag inte var tillsammans med honom, var jag med honom då vaknade jag med hans stora armar runt mig, på nätterna kunde jag vakna av att han pussade på mig, sjöng kärlekssånger på franska för mig och berättade för mig hur mycket han älskade mig, jag tyckte om att fortsätta låssas som jag sov och lyssna på honom, jag kände mig så lycklig, så otroligt lyckligt lottad han var min drömprins, det finaste jag visste, varför skulle det behöva vara såhär då? Varför är han sån? varför?.. Har jag gjort något fel?...

2009-02-22 @ 10:44:34 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

meddelande 2

ETT TILL MEDDELANDE:
"Jag slog dig av en anledning, föresten hade vem som helst gjort detta, du kommer med märken på kroppen som du inte kan förklara, vem som helst hade slagit dig, kanske till och med värre, varit otrogen mot dig och gjort slut med dig, han och du ska få se! (ett till hot) Så kalla mig inte elak eller dålig för vem som helst hade gjort så, tänk innan du snackar!"

Jag har aldrig varit otrogen mot honom, skulle inte falla mig in, (även om jag skulle ha varit det så är det ingen anledning till att slå mig) jag hade ett pyttelitet blåmärke på låret och ett rivmärke vid rumpan, jag vet helt ärligt inte vart jag fick det ifrån, kan varit träningen eller vad som helst.. Men han sa ju att det va en annan kille som gjort det när han "knullat mig" alltså för fan.. PRECIS samma anklagelser som emot sitt ex..

Tog bort min blogg ett tag i rädsla då han fick för sig att jag och hans ex gaddat ihop oss, jag sa att "hon har inte sagt någonting, jag testade bara dig för jag anade någonting, och du erkände själv, hon har inget med detta att göra!" Han sa att "snackar ni skit om mig igen då jävlar!" = ett till hot.

2009-02-22 @ 00:33:48 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Helvetes jävla skit..

Nu har jag blivit ännu mer nedgången, jag vill aldrig ha tillbaka honom. Men jag saknar ju honom, varför? Jag kan inte låta bli att svara på hans meddelande, jag börjar tyna bort, försvinna in i hans dimma av lögner och hjärntvättning.. Jag behöver någon att prata med - någon som kan slänga allt i mitt ansikte och berätta för mig hur jävla sjuk i huvet han är! Kändes så bra när jag pratade med hans ex igår, hon förstod mig, och hoppas vi kan stötta varandra och hjälpa varandra igenom hans hjärntvättning och lögner. Jag läser min blogg hela tiden, alla inläggen, för att få det bekräftat om och om igen - han är sjuk. Men trots allt har jag ju varit så sinnessjukt förälskad i honom, och en del av mitt hjärta säger "ta tillbaka honom!" mitt samvete slår till mig hela tiden och skriker att skulle jag göra det kommer jag aldrig ur det! Nu måste jag verkligen försvinna härifrån, f.om måndag blir jag sjukskriven.. Vet inte för hur länge men minst 5 veckor för att försöka bearbeta allting och få hjälp, måste bort, klippa simkortet osv.. DET RÄCKER NU! Kändes skönt att skriva, få avreagera sig.

2009-02-20 @ 19:35:39 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

meddelande

Så kom ett meddelande ifrån honom. Känner mig endå "glad" och stolt att jag inte bet på det. Och kanske låter han mig vara, verkar ju nästan så i meddelandet? Jag hoppas det så innerligt iaf! Läser meddelandet om och om igen, och jag verkligen ser, människan måste vara sjuk? vad är dealen med detta meddelandet? vad ÄR anedningen? hur kan människan ens sitta och skriva det där och vilja att jag ska tycka SYND om honom?.. Sen han har misshandlat mig psykiskt och fysiskt i 4 månader..

"tack , jag hade det jättebra med dig, förutom långdistansen, men även det blev slut mellan oss så varje gång jag kollar på din bild ryser hela min kropp för jag vet att jag gjorde det misstaget. ville egentligen bara visa hur mycket jag brydde mig och älskade dig men jag vet att jag gick för långt. och det kommer att vara svårt att tänka att allting blev bara borta plötsligt men man får alltid dåliga saker för sina misstag, eller hur. sen det blev slut mellan oss så har jag nog bara sovit i 2 timmar på 3dagar. Jag tog det svårt självklart men nu försöker jag att inte ens tänka att det har hänt. förlåt än en gång jag älskade dig bara för mycket. att det inte funkar mellan oss ok jag bryr mig men kan inte göra nåt åt saken. ha en bra fortsättning"

Jag hade fel.. lite senare kom fler meddelanden, om en chans till, sen kom ett videoklipp på fem minuter där han beklagar sin sorg och berättar hur mkt han ångrar och älskar mig. Det sista jag fick var detta:

"jag har inte krossat ditt hjärta det är du som har krossat ditt eget och mitt. tänk på vad jag sa till dig jag hade gjort allt jag vet att jag kan förändras, jag såg inte vad jag hade förens jag förlorade det, du är min största kärlek och så lätt tänker jag inte ge upp "

2009-02-20 @ 00:02:14 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

komiskt

Fick kontakt med ett av hans ex, som han dessutom har ett barn tillsammans med, kändes så otroligt skönt att prata med någon som förstår, han har aldrig misshandlat henne fysiskt men absolut psykiskt och hon var minst lika förstörd som ja var, det jag tänker är lilla lilla gumman, som vars barn måste ha en sådan pappa jag har iaf inga anknytingar till honom, och jag behöver inte träffa honom, men hon kommer alltid att ha honom i sitt liv, jag blir så arg! Vad ska hon säga när deras gemensamma barn växer upp och frågar "varför är inte du och pappa tillsammans?" eller när andra barn frågar "hur är din pappa?" och svaret blir "psykopat" ska man försvara honom för att barnet inte ska bli besviken över hur pappan är? Jag kommer iaf stötta den här tjejen och hjälpa henne. Det förtjänar hon! För han kommer försöka få tillbaka henne också, efter 2 år har han försökt periodvis, jag är alltså inte den enda som är offer, kanske är t.om det så att hon har det VÄRRE? ett slag slutar värka efter några dagar, blåmärken bleknar efter en vecka, men psykiskmisshandel kan värka för evigt.

Är så otroligt glad att han inte hört av sig, ingenting har jag hört, det känns som jag sakta ser ljuset i mörkret, jag ska få RESA, umgås med mina vänner, Jag kommer kunna ligga på stranden med mina vänner i sommar, hitta på saker osv, utan dåligt samvete och tanken på att "han kommer bli sur.." jag kommer kunna slappna av och njuta av livet.. life.. i will be back soon! i promise!

2009-02-19 @ 21:12:45 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Nu kom denna smällen också..

Nu har alla smällarna kommit.. Nu kom nästa, jag saknar honom. Jättemycket.

2009-02-19 @ 15:09:32 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Varför?

Jag kan komma på tusen grejer som jag honom med honom ni kanske tycker jag ärkonstig som "skyltar" med allt som hänt, jag vet inte, men detta är mitt sett att avreagera mig, skriva ner allt, att alla får se vilket svin han är, han blir utpekad föralltid, alla kommer hatar honom, alla kommer vända sin rygg emot honom.

Men. Det är inte så lätt som jag gärna vill att det ska vara, klart att jag saknar honom? Jag har varit djupt förälskad i denna människan, han gav mig allt jag behövde och mer där till, jag minns att jag alltid sa till honom "Alltså detta är för bra för att vara sant, något måste vara fel, varför skulle en sån perfekt kille vilja ha just mig?" han fnissade bara då, pussade min panna och sa att den som var lyckligt lottad va han, men allt det dr "snälla" va väl bara en del av processen, jag känner mig så förnedrad, jag gav upp allt för hans skull, det gick inte en halvtimma utan att jag pratade om honom, han fick mitt hjärta att slå dubbelslag av kärlek, när han hade det bekräftat var det bara för honom att köra på.. Du har sårat mig så otroligt djupt, tro inte att jag bara kan lägga detta åt sidan, du har misshandlat mig både psykiskt och fysiskt, och dig gav jag mitt hjärta till, all min kärlek och all min tid. Fan ta dig, du har spottat på mig.

2009-02-18 @ 22:10:41 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Citat

- "Du ska vara tacksam att någon älskar dig så mycket som jag gör, ingen annan kille hade stått ut med dig"

- "varför får jag inte ta i dig? Ha?! Det är väl för du bara vill att din KK gör det, när jag ta reda på vem det är kommer jag bryta dina ben, jag har varnat dig" (jag bedrog honom aldrig under de 8 månaderna vi var tillsammans, det var bara hans tomma anklagelser som inte grundade på n å g o n t i n g)

- "Tjejer som blir våldtagna njuter, vissa av dem får orgasm under sexet också"

- "Desto mer en tjej skriker när jag knullar henne, desto kåtare blir jag, jag kan liksom inte sluta"

- "Jag får väl tvinga dig att ha sex då om det är det som krävs för att jag ska få det när jag vill?"

- "Varför sminkar du dig? Vem fan ska du vara snygg inför?"

- "Knulla inte med nån annan nu när jag går till affären!" (han var borta 1 timma, när han kom tillbaka hade jag duschat, i väldigt varmt vatten och dragit mina fingrar på min kropp när jag tvättat mig, för jag tvättat mig så "hårt" blev det märken, kände mig äcklig hela tiden i slutet av vårat förhållande, han misstänkte mig då (och anklagde mig) för att jag säkerligen haft sex med någon annan medans han va i affären i 1 timma)

- "Är din syster själv när du ska möta henne, jag svär är det en kille med jag slår sönder dig här framför alla!"

- "Min son är en horunge, ja alltså hans mamma är en jävla hora, hon va otrogen mot mig precis som du, hon sårade mig exakt som du gör nu!"

2009-02-18 @ 21:21:31 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

- - -

Följ min blogg med bloglovin

2009-02-18 @ 19:11:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

blåst?

Jobbade idag, trodde det skulle bli jobbigt (är personligassistent till en åttaårig cpskadad kille) men tvärtom, han va så otroligt go och glad, vi gjorde köttbullar och makaroner, han fick rulla köttbullarna själva och det va så underbart att se vad han uppskattade en sån liten grej, att han fick känna sig behövd! Till efterrätt gjorde vi äppelpaj, och samma sak där va han överlycklig över att få hjälpa till. Han fick mig att bli glad, att skratta, busa och "komma bort" ett tag, kändes fint :)

Satt och funderade över mina tankar, hur jag länge tänkt när allting började (Att han kontrollerade mig började sen ca 2-3 månader innan han slog mig) Jag fick inte prata med Jonas, min allra bästa killkompis, det va det första "kravet" trots att han själv har massa tjejkompisar som han umgås med tom sina ex umgås han med, men jag, nej, absolut inte, sen gick det över till mina tjejkompisar t.om! Inte ens de var pålitliga, fick inte gå till skolan om jag hade nån kille i klassen, det va helt oacceptabelt, fick inte gå till mina träningspass om tränaren var kille osv.. Nu när jag tänker efter i efterhand tänker jag bara "hur fan tänkte jag? va jag helt blåst?"Tillslut gick det t.om så långt att han var misstänksam mot mina föräldrar och syskon, han skulle hela tiden veta vad vi pratade om, vart vi varit, vad vi skulle göra osv, och ALLT jag svarade på hans kontrollerande frågor.. te.x "nä vi pratade inte om något särskilt.. om allt möjligt bara.." tittade han på mig med en nedvärderande min och sa "du är dålig lögnare, vet du de?" Det klassiska var att han ALLTID anklagade mig för otrohet, jag va så trött på meningen "jag har ju inte gjort någonting!" hans svar var alltid "ts.. du vet vad du gjort, är bara så jävla trött på att du är så feg och aldrig kan berätta sanningen.. ingen kille skulle gå med på detta, du ska vara tacksam.."

2009-02-18 @ 17:03:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Fan..

Alltså jag vill bara att allt ska gå framåt och rakt, vill känna mig självständig och orädd, allt går i vågor, men trots att han inte hört av sig blir jag rädd varje gång telefonen ringer, varje gång det knackar på dörren, jag tänker att han kan komma när som helst, dyka upp när jag minst anar det... Jag tror han tänker ungefär "hon kommer tillbaka" när han märker att jag inte kommer tillbaka, att jag faktiskt lämnat honom, kommer det reta upp honom och han kontaktar mig och hotar mig igen.. Han säger att jag ska vara tacksam, tacksam att han älskar mig och vill dela sitt hjärta med mig, jag ska vara tacksam över att han varit så snäll mot mig... Allt påminner om honom, låtar, lukter, teveprogram, mat, osv.. han är överallt.

Vill bara bort, vill bara försvinna, isolera mig i en månad, utan att någon vet vart jag är eller vart jag ska ta vägen, vill inte vara rädd mer, vill bara.. vara ifred och känna mig trygg..

2009-02-17 @ 21:30:10 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

idag sken solen på mig

Idag när jag cyklade hem från skolan sken solen på mig, kände att jag va fri, kände att nu äntligen kan jag umgås med mina vänner, åka med mamma och pappa på utfykter, tågluffa med min bästa killkompis Jonas, åka och hälsa på i falkenberg hos evelina, umgås med Mira och Emilia jobba osv osv utan att bli kontrollerad och "kollad" Hoppas nu bara jag får vara ifred, än så länge har jag inte hört något sen igårkväll. Hoppas han ger sig och inte dyker upp här!

Citat av min lärare "Han är som ett jävla kinderägg, brun på utsidan och blond inuti med nån meningslös jävla plastöverasskning som man endå inte behöver och mest skräpar ner!"

2009-02-17 @ 12:50:52 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

till alla som kanske är i samma situation?

Jag har markerat ifrån en bok hur allt började för mig, snälla ta åt er om ni anar något och känner igen er från texten, jag vet att det är svårt och man vill inte inse, men jag som utsatt önskar någon kunde visa detta för mig tidigare... Detta är konkreta och exakta beskrivingar från hur jag hade det... Kanske var jag "dum" då, men dessa stycken från texter som jag valt ut känns som dom är exakt riktade emot mig...

"I tidningen har du säkert sett rubriker typ: Slog sambon varje helg. Brände hustrun med cigaretter. Levde i fem års skräck med våldsman. Det skulle bli många många fler rubriker om alla kvinnor och tjejer, som blir misshandlade av sin egen partner vågade anmäla honom och vittna om sitt helvete. "Fy så vidrigt" tänker du nog "Det vill jag inte läsa om, vad skulle det vara bra för det kommer endå aldrig hända mig. En sådan man eller kille kommer jag inte att falla för. Klart jag skulle märka om jag träffat en "sjuk" typ. Och ifall han börja slå mig skulle jag minsann dumpa honom direkt" Va inte så säker på det, även fast du är en tuff och självständig tjej...

Alldeles för många fortsätter att leva ihop med misshandlaren, hur fruktansvärt de än blir slagna. En undersökning av de svenska kvinnojourerna ger svar på varför misshandelsoffrena stannar. Svaren visar att många misshandlade kvinnor stannar hos misshandlaren för (ect..valde då mitt fall...) Mer än närmare 60 % av kvinnorna stannar av rädsla för att annars bli slagna ännu värre. Var tredje kvinna stannar av rädsla för att bli dödade om hon lämnar misshandlaren - många blir ihjälslagna och hon kan inte veta om det blir just hon. Sådan skräck lever offren i.

Så börjar det.. (precis som för mig) Han vill inte att du har ett eget privatliv. Och allt som påminner om dina tidigare relationer måste bort. Ta inte för givet att han bara är lite svartsjuk. Han är istället ute efter att skilja dig från alla som du kunde ta kontakt med nr han trappar upp sitt förtryck. Därför är han också särskilt misstänksam mot dina föräldrar och syskon. Av samma skäl tål han inte dina väninnor. Han vet att nära väninnor brukar anförtro det mesta till varandra.

Hitintills har du nog inte fått stryk möjligen har han tagit lite brutalt i dig. Han aktar sig för att gå för fort fram i början. Än så länge är det viktigt för honom att du inte börjar bli misstänksam mot hans ständiga kontroll av vad du har för dig och vem du träffar. Du kanske ofta har blivit störd av att han så ofta pratar nedlåtande om tjejer och kvinnor. Kanske har du märkt att han gillar grovporr, särskilt våldsporr (Han sa ofta till mig att han var medveten om att även fast tjejer anmälde någon för våldtäckt gillade dom det, egentligen och fick orgasm under akten) och verkar bli tänd av det. (Han sa också ofta att desto er jag skrek, desto kåtare blev han och ville "knulla mig till jag gråter" i början trodde jag att det var på "skoj" men nej.)

Misshandlaren ber på sina bara ben om en chans till, säger att han aldrig kommer att våldsföra sig på dig igen, han gråter och förklarar sin kärlek till dig, detta är bara manipulativt. Han kommer att fortsätta.

Jag trodde aldrig detta skulle hända mig, jag trodde aldrig att jag skulle känna att jag saknar honom, varför känner jag så? Det finns det ingen förklaring till. Jag hatar honom något fruktansvärt, så mycket att det svider i mig, men en del av mig saknar honom, hans ljusa sidor, hans kramar, hans pussar hans kärlek, hans humor, hans omtänksamhet, jävla psykopat, jag önskar att du inte fanns. Just i detta nu spelas "våran" låt på mtv. Jag hatar mig själv, Är det jag som är psykopaten? En sak är säker - Han ska ut ur mitt liv - NU och för alltid.

2009-02-17 @ 02:09:02 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

första steget

Nu har jag berättat för honom, berättat att jag vill göra slut, att han ska låta mig vara, jag försökte vara så rak som det bara gick, det första han sa va "wow va kall du är" jag fortsatte klarlägga att det var SLUT, då sa han "så du ska krossa mig?! ha? du, jag kommer i morgon och krossar dig din jävla fitta" sen la han på, 5 minuter senare ringde han upp och grät, grät och svor på att aldrig göra mig illa igen, jag ska vara ärlig jag fick dåligt samvete. (jag ska vara så ärlig jag kan nu när jag skriver) jag sa iaf att han skulle låta mig vara, han la på. Efter en stund ringde han igen, grät ännu mer och sa att han skulle söka hjälp hos psykolog för sig agressivitet och att jag bara skulle ge honom en chans till jag började bli manipulerad. Jag ville ta honom i mina armar igen, låtssas att allt va bra, känna hans lukt en gång till, hans kramar, hans hud hans ljusa sidor mitt samvete slog till mig, sa åt mig att skärpa mig, jag bad honom försvinna ur mitt liv jag tilläggde "utsätt aldrig någon annan för detta" Han svarade att han inte vill ha någon annan än mig, han sa att han kommer hit i morgon, kommer och ska prata med mig. Det sista jag gjorde var att skicka ett sms och skriva att om han kontaktar mig på något sett så ringer jag polisen.

2009-02-16 @ 22:22:08 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

kvinnojouren

Fick stöd av en lärare idag, hon ringde kvinnojouren åt mig då jag brast i gråt när jag skulle sätta mig på lektionen och fick förklara för henne hur läget låg till och vad som hade hänt.. Fick iaf komma dit illa kvickt, hon lyssnade på mig och gav mig goda råd, men hon tyckte att jag skulle vara riktigt stark innan jag lyfte luren och förklarade för honom att det är slut. Vad han än säger ska jag inte lyssna sa hon, och om han får mig att känna mig rädd skulle jag ringa polisen direkt och se till att han får besöksförbud (han får inte hälsa på, inte ringa, inte skicka sms, brev ect ect..) Tyvärr har jag inga vänner kvar i halmstad.. att vara "ensam" gör än osäker och ännu mera rädd, att ha nån slags backup är skönt, att någon sitter jämte mig och håller min hand när jag förklarar för honom att det är slut, over, finito.. Är jätterädd för hans reaktion.. Har inte hört något från honom idag, inga sms eller telefonsamtal.. På något konstigt vis känns det som han kommer bli ännu mera arg då jag förklarar för honom att det är slut i och med att jag "fejkar" fortfarande att jag är hans, och han är min, endast pga av rädsla.. Och det kommer han fatta när jag säger till, fan alltså, kan inte beskriva i ord vad jag känner just nu.. Är bara rädd och tänker på vad som kommer hända..

Tankarna far och ibland tänker jag bara.. "Tänk om han alltid va sitt gulliga-jag" Den personen jag kärde känna, den jag blev kär i.. Känns som jag svikit mina vänner och min familj.. Pga att han förbjudit mig ifrån att vara med mina vänner, för att jag "självklart" är otrogen, ja för det är vad jag och mina vänner tydligen gör enligt honom, springer runt med massa andra killar.. visstvisst... "BERÄTTA VEM DET ÄR! VARFÖR SKYDDAR DU HONOM?" - "men det finns ju ingen annan kille.. jag lovar" - "både du och jag vet att det där inte är sant"... Jo, jag vet att det är sant.

2009-02-16 @ 11:27:17 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

...