...

Först sa han att han ångrade det han gjort, han grät och var förtvivlad och sa att han inte visste vad som hände.. Nu helt plötsligt så står han för det och försöker få mig att må dåligt och som om att det är mitt fel.. Fan.. jag önskar jag hade någon att prata med som visste hur det kändes, får inte tag på hans ex också som vet vad jag går igenom (det här med att tvivla och sakna "ska jag ta tillbaka honom?") Jag vet att jag inte ska gå tillbaka, jag vet att det KAN jag bara inte, men jag kan ju inte hjälpa att jag saknar honom, det gör så ont, ont att tänka att någon annan ska få ligga i hans armar, få hans mjuka pussar, hans kärlek och hans fina ord,men.. jag försöker tänka "någon annan kommer att få däng, någon annan kommer att bli förnedrad sexuellt osv.." men det är svårt att låta bli att tänka på hans ljusa sidor, och jag kan inte låta bli att svara på hans meddelanden.. Blir antagligen sjukskriven 5 veckor f.om nästa vecka, då ska jag åka bort, få luft, andas och försöka att bearbeta hela skiten, så länge jag sitter ensam hemma, och HAN är den enda som hör av sig, då känns det också som han är den enda jag är älskad utav, den enda som bryr sig... Jag lever i en bubbla av hans skitsnack, hans hjärtvättning men jag saknar honom ju folk som aldrig varit i samma situation sitter säkert och läser nu och tänker "fyfan va dum hon är" men tro inte att det är så lätt, hur stark man än är som person är det inte lätt.. Han var mitt liv, han va allt jag ville leva för, vi gjorde allt tillsammans.. Varje morgon när jag vaknade hade jag fått ett sms där det stod att han älskade mig om jag inte var tillsammans med honom, var jag med honom då vaknade jag med hans stora armar runt mig, på nätterna kunde jag vakna av att han pussade på mig, sjöng kärlekssånger på franska för mig och berättade för mig hur mycket han älskade mig, jag tyckte om att fortsätta låssas som jag sov och lyssna på honom, jag kände mig så lycklig, så otroligt lyckligt lottad han var min drömprins, det finaste jag visste, varför skulle det behöva vara såhär då? Varför är han sån? varför?.. Har jag gjort något fel?...

Kommentarer
Postat av: Kim

Jag vill inte lägga mej i, men jag vet hur det känns. Det tog mej två år att lämna ett sånt förhållande. Den dagen du har ork att verkligen gå vidare så kommer du att må så jävla bra!

Du är värd kärlek som inte gör så förbannat ont!

2009-02-22 @ 17:24:23
URL: http://kimmis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0