It´s all about me ♥

Fick stöd av en lärare idag, hon ringde kvinnojouren åt mig då jag brast i gråt när jag skulle sätta mig på lektionen och fick förklara för henne hur läget låg till och vad som hade hänt.. Fick iaf komma dit illa kvickt, hon lyssnade på mig och gav mig goda råd, men hon tyckte att jag skulle vara riktigt stark innan jag lyfte luren och förklarade för honom att det är slut. Vad han än säger ska jag inte lyssna sa hon, och om han får mig att känna mig rädd skulle jag ringa polisen direkt och se till att han får besöksförbud (han får inte hälsa på, inte ringa, inte skicka sms, brev ect ect..) Tyvärr har jag inga vänner kvar i halmstad.. att vara "ensam" gör än osäker och ännu mera rädd, att ha nån slags backup är skönt, att någon sitter jämte mig och håller min hand när jag förklarar för honom att det är slut, over, finito.. Är jätterädd för hans reaktion.. Har inte hört något från honom idag, inga sms eller telefonsamtal.. På något konstigt vis känns det som han kommer bli ännu mera arg då jag förklarar för honom att det är slut i och med att jag "fejkar" fortfarande att jag är hans, och han är min, endast pga av rädsla.. Och det kommer han fatta när jag säger till, fan alltså, kan inte beskriva i ord vad jag känner just nu.. Är bara rädd och tänker på vad som kommer hända..

Tankarna far och ibland tänker jag bara.. "Tänk om han alltid va sitt gulliga-jag" Den personen jag kärde känna, den jag blev kär i.. Känns som jag svikit mina vänner och min familj.. Pga att han förbjudit mig ifrån att vara med mina vänner, för att jag "självklart" är otrogen, ja för det är vad jag och mina vänner  tydligen gör enligt honom, springer runt med massa andra killar.. visstvisst... "BERÄTTA VEM DET ÄR! VARFÖR SKYDDAR DU HONOM?" - "men det finns ju ingen annan kille.. jag lovar" - "både du och jag vet att det där inte är sant"... Jo, jag vet att det är sant.